Köttbullar med gräddsås och blomkålsmos

Igår blev det köttbullar med gräddsås till middag, enligt önskemål från bonussonen. Han hjälpte även till att rulla köttbullarna. Perfekt maträtt att göra tillsammans med barn! Till det åt familjen potatis medan jag gjorde blomkålsmos till mig.

Köttbullar med gräddsås och blomkålsmos

Köttbullar
1 kg blandfärs
1 gul lök
1 msk kalvfond
½ dl grädde
1 msk dijonsenap
1 ägg + 1 äggula
Salt
Vitpeppar

Gräddsås
5 dl grädde
1 ½ msk tamarisoja
1 msk tomatpuré
Stekskyn från köttbullarna

Blomkålsmos
1 helt blomkålshuvud
4 msk smör
½ dl grädde
3 msk philadelphia
Malen muskotnöt
Salt
Vitpeppar

Finhacka lök och stek mjuk i smör. Låt löken svalna. Blanda alla ingredienser till färsen, ha i löken. Bryt blomkålen i buketter och koka i vatten tills den är mjuk. Sätt ugnen på 200 grader. Rulla köttbullarna och stek på hög värme i några minuter så de får färg runtom. Lägg över i ugnsform och stek klart i ugnen i ca 10-15 minuter. Gör såsen – använd stekskyn från köttbullarna och tillsätt tomatpuré. Ha sedan i grädde och soja. Låt puttra på låg-medelvärme tills såsen tjocknat. Smaka av och tillsätt eventuellt salt, peppar eller mer soja. Blomkålen mixas med smör och grädde, tillsätt sedan philadelphia och krydda med lite malen muskotnöt, smaka av med salt och vitpeppar. Servera med lingon.

SAM_1184.JPG

Fyra veckor utan socker

Nu har jag varit sockerfri i fyra veckor. För att bryta mönstret och bli av med suget tar det minst åtta veckor, men redan efter tre blir det lättare. Jag är inne i vecka fem nu och det har gått över förväntan bra att lägga ner något jag sysslat med i närmare ett år. Jag har försökt många gånger det senaste året att göra mig fri från socker, ungefär varje söndag kväll har jag sagt ”aldrig mer” men jag har nog helt ärligt inte klarat ens två veckor. Fram tills nu.

Jag har inte haft en enda tanke på att äta socker eller något fysiskt sug sen första två veckorna där suget var extremt starkt vissa dagar och mina gamla mönster smög sig på även om jag höll mig ifrån själva sockret. Läs om hur allt började här.

Suget blev mindre och mindre ju fler dagar jag klarade av att avstå och när jag inte ständigt tänkte på och fysiskt krävde sockret lika mycket började jag istället känna en längtan efter något annat. Något jag upplevt för många år sen. Ett liv utan socker.

Mentalt har jag haft den längtan varje söndag kväll när jag sagt ”aldrig mer” men innerst inne har jag vetat att jag tänkte och sa samma sak för en vecka sen och att jag kommer ge efter för suget igen. För även om jag mentalt tänkt att jag inte vill ha socker miljontals gånger det senaste året har jag inte hållit ut tillräckligt länge för att ge mig en chans att bli av med suget. När suget sätter in är det som att det ”kapar” hjärnan, suddar ut allt jag någonsin tänkt om att avstå från socker och istället proppar mig full av övertygande tankar och innan jag vet ordet av det står jag där i kassan och betalar. Skäms och undrar om kassörskan kommer ihåg att jag var här för bara någon dag sen, undrar om kassörskan tänker ”äter hon aldrig mat?” – för inte ens jag kan minnas senast jag var där och la upp matvaror på rullbandet. Tänker att jag måste handla på någon annan ICA så det inte blir så tydligt.

När jag nu hade klarat två veckor att inte leva det liv jag levt det senaste året och suget efter och tankarna på socker börjat avta så började jag göra små saker, pusselbitar en efter en, som tillsammans bildade ett annat liv. Jag hade gått från att bara längta efter det livet till att faktiskt börja leva det. Visserligen bara i två veckor men varje dag utan socker räknas. Livet är ju här och nu och här och nu är jag sockerfri och mår bra. Men jag tar ingenting för givet. Jag var sockerfri och mådde bra när jag föll ner i sockerträsket och jag är medveten om att det finns mycket som kan sätta krokben på mig igen.

De senaste två veckorna har vi verkligen haft matglädje i fokus. Vi som haft total inspirationstorka när det gäller mat den senaste tiden och inte heller gjort några större ansträngningar för att få fart på den igen, mycket för att jag varit ”nöjd” med att inte planera eller laga mat utan istället spontanhandla något att äta på ICA vilket oftast resulterat i socker. Men dessa veckor var det inget alternativ. Dessa veckor skulle middagar planeras och mat lagas. Matglädjen infann sig inte direkt, första veckan handlade bara om att se till att göra en veckomeny och storhandla så det inte fanns några bortförklaringar eller genvägar runt matlagningen. Men när vi planerade veckomenyn fann vi oss själva kolla runt efter nya recept och när vi väl började laga och äta riktig mat växte matglädjen mer och mer. Att se att även barnen uppskattade riktig, lagad mat var också otroligt kul. Att vi vuxna varit ointresserade av mat och serverat det med minsta möjliga engagemang verkar ha smittat av sig på barnen för nu när vi åter lagade mat med kärlek och glädje verkade det påverka barnens aptit positivt. De åt glatt av maten, till och med nya maträtter som de annars brukar vara misstänksamma mot, och frågade efter varje middag när vi kunde äta det igen.

När barnen sedan åkte till sin mamma och vi hade en barnfri vecka framför oss fortsatte vi att planera middagar och laga mat. Sambon som har ett stort intresse för mat och pluggat hotell och restaurang fick en nytändning av att vi var två om matlagningen nu. Alldeles för länge har jag överlåtit all matlagning till honom och varit totalt ointresserad av att själv bidra eller engagera mig, oftast sagt att jag fixar något (läs socker/kolhydrater) till mig själv. Det har bidragit till att min sambos matglädje också dött till slut. Så nu när vi båda kände matglädjen komma tillbaka blev det som det heter ”delad glädje, dubbel glädje”. Sambon har inte bara velat testa nya recept utan även komponera ihop egna recept och vi har verkligen lagat rolig och god mat i veckan. Nu har vi två semesterveckor med barnen och matlagningen kommer inte stå i fokus på samma sätt men ändå vara en naturlig och självklar del.

Något som jag också tror gjort stor skillnad nu från tidigare försök att ta mig upp ur sockerträsket är bloggen och sociala medier. Jag har fått möjlighet att dela med mig och inspirera likväl som att ta del och inspireras av andra. I text och bilder berättar jag om ett liv där livskvaliteten börjar med kosten och ett liv där jag unnar mig att avstå ifrån socker för att ge mig själv möjligheten att må mitt allra bästa. Varje gång jag berättar det är det inte bara för andra utan också för mig själv. Det blir om en påminnelse om att såhär kan man leva. Såhär kan jag ju faktiskt leva. Jag kan leva ett sockerfritt liv och njuta av riktig mat och det finns många andra där ute som också gör det och är generösa och delar med sig. Vi byter tips och recept med varandra, vi berättar och vi känner igen oss i andras berättelser och tillsammans kan vi påminna oss om att såhär kan man leva. Såhär kan vi leva.

Kycklingspett i jordnötssås

Den här middagen tog sin tid men det var det värt. Himmelskt gott!

SAM_1072.JPG

Kycklingspett i jordnötssås (4 port)

Kycklingspett
ca 800 g kycklingfilé
1 dl jordnötssmör (kolla efter en med så lite socker som möjligt)
1 msk Renée Voltaire tamarisoja
Saften från 1 lime
1 vitlöksklyfta (riven eller pressad)
2 msk rapsolja
Svartpeppar

Jordnötssås
½ dl finhackade salta jordnötter
1 ½ dl jordnötssmör
1 burk kokosmjölk (400 ml)
1-2 tsk sambal oelek
1 lime
1 msk koncentrerad kycklingfond
1 msk tamari soja

Blanda ingredienserna till marinaden. Dela kycklingen i 3×3 cm-bitar och lägg i marinaden i minst 1 timme.

Sätt ugnen på 250 grader (grill). Finhacka jordnötterna. I en panna stor nog åt kycklingspetten som ska i mot slutet, blanda jordnötssmör, kokosmjölk, saften från 1 lime, sambal oelek, fond, soja och jordnötter. Koka såsen på låg värme i ca 40 minuter.

Trä kycklingen på spett och tillaga högt upp i ugnen i ca 10 minuter (vänd på spetten efter halva tiden). Ta ut spetten och lägg ner i pannan med jordnötssåsen och låt puttra i några minuter.

Vi serverade med blomkålsris och wokgrönsaker. Toppa gärna spetten med lite finhackade jordnötter.

SAM_1062.JPG
Såsen skär sig lätt men bara man rör runt så går den ihop igen.

Wokgrönsaker

I veckan gjorde vi wokgrönsaker som tillbehör till kycklingspett med jordnötssås. Det var så gott, helt klart ett nytt favorittillbehör här hemma!

20213950_281008712373833_2742406716657238016_n(1)

Vi strimlade grön paprika, purjolök och chili och delade broccoli i små buketter. Hade även en burk skivade bambuskott. Hettade upp rapsolja i en stekpanna och stekte grönsakerna på hög värme. Sedan tillsatte vi 1 msk Renée Voltaire tamarisoja och stekte några minuter till.

Blomkålsris

Till rätter som det passar att servera ris till passar det lika bra att servera blomkålsris. Om det är något som varit väldigt enkelt att vara utan efter att jag la om kosten till LCHF för 5 år sen så är det just tillbehör så som pasta, ris och potatis. Som pasta kör jag t ex. istället vitkålspasta. Jag har inte slutat äta det godaste i pastarätterna – såsen – utan bara bytt ut pastan mot vitkål. Så nu kan jag njuta av pastarätter som t ex. carbonara utan att överäta eller få ont i magen. På samma sätt är blomkålsris perfekt att byta ut riset mot.

Det är enkelt och går snabbt att slänga ihop sådär precis innan maten ska serveras. Riv blomkål på grövsta sidan av rivjärnet och stek sen i en panna på hög värme med lite olivolja i. Salta och rör runt hela tiden. Stek i 1-2 minuter tills riset blivit mjukt och varmt. Klart att serveras!

SAM_1060.JPGRiven blomkål

Att unna sig

– Johanna, ta en bulle nu!
– Nej, tack.
– Man måste faktiskt unna sig lite också!

Det där har jag fått höra väldigt mycket under mina 5 år med LCHF. Jag tänker att jag unnar mig när jag inte tar den där bullen. Jag unnar mig att må bra. Jag unnar mig att slippa trilla ner i sockerträsket. Jag unnar mig en lugn, tyst och fungerande mage. Väljer jag att äta bullen väljer jag max en halv minuts njutning och sedan dagar av konsekvenser. Det är inte värt det.

Men det där kan vara svårt för andra som inte har samma destruktiva förhållande till socker och ätande att förstå. Herregud, en liten bulle kan väl inte skada? Kanske inte om det bara blir en liten bulle. Men det blir det aldrig för mig. Det är där den stora skillnaden i ”att unna sig” ligger.

Att njuta av en liten bit kladdkaka med en klick grädde kan heta ”att unna sig” för vissa medan det för mig innebär att jag trillar rakt ner i sockerträsket (och det första jag gör där nere är att äta upp resten av kladdkakan efter att jag hetsat i mig den första biten). Vissa kanske verkligen har allt att vinna på att unna sig biten medan jag har allt att förlora.

Jag har haft väldigt svårt för att acceptera detta. Jag har så många gånger velat kunna unna mig på samma sätt som andra verkar kunna. Bryta av en bit av den mörka chokladen, blunda och verkligen njuta av den där biten. Jag har hunnit äta upp chokladkakan och är framme i skafferiet för att rota efter mer gott att äta innan andra hinner öppna ögonen igen. Jag ligger hela tiden steget före, medan jag äter något planerar jag vad jag ska äta sen och hur jag ska hinna trycka i mig så mycket som möjligt innan jag däckar i soffan av magknip och illamående. Räknar man in det blir det inte längre en fråga av att unna sig den där biten choklad utan istället att unna sig att slippa konsekvenserna av den.

Min sambo äter för det mesta LCHF men tar gärna en bit av den fantastiska tårta hans svägerska gjort till ett av barnens kalas. Det innebär inte att han sen frossar i resterna av kakorna, bullarna och tårtan när gästerna gått hem (som jag skulle gjort). Han vill inte begränsa sig, skulle inte se det som att unna sig att aldrig mer kunna ta en bit tårta. Men för honom finns ingen anledning att helt stänga dörren till socker och kolhydrater. Han har inget beroende. Han kan äta lite och bara ibland. För mig däremot funkar det inte att ens ha dörren lite på glänt, det vet jag, och det är anledningen till att att jag begränsar mig. För mig innebär begränsningen frihet – frihet att må bra.

Jag tror det är viktigt att acceptera och respektera att det där ”unna sig” har olika innebörd för olika individer. Jag dömer inte hur andra unnar sig. För vissa är det livskvalitet att äta en bulle. Men idag vet jag också att livskvalitet för mig börjar med att välja bort den. Jag önskar och tror att det en dag blir lika accepterat att unna sig att välja bort den som att tacka ja.

LCHF picknickmat

Nu på sommaren blir det en hel del utflykter, picknickar och dagar på stranden. Men vad tar man med sig om man äter LCHF? Det är faktiskt inte krångligare att packa kylväskan om man äter LCHF, snarare tvärtom eftersom man inte behöver ha så mycket med sig. Fokus blir inte kring att småäta hela tiden utan att äta när man blir hungrig tills man är mätt och sedan kan man bara luta sig tillbaka och njuta. Om man ändå vill duka upp en större picknick och ha med sig smått och gott går det givetvis också bra men för mig som har en del destruktiva ätbeteenden som ligger nära och lätt triggas är det viktigt att undvika situationer där jag äter för ätandets skull och istället äta för att jag är hungrig och sluta äta när jag är mätt. Med LCHF har jag lättare för att njuta av det jag äter när jag äter och sedan flytta fokus ifrån ätandet.

Vi har semester nu och varje morgon har vi tagit pick och pack och begett oss ut till något mysigt ställe där vi slagit upp solstolarna och brett ut picknickfilten. Jag har packat med mig brunch och något litet mellanmål om vi skulle bli kvar hela dagen.

Jag gillar som sagt att hålla det väldigt enkelt kring mat, mycket för att jag behöver det för att inte allt ska kretsa kring mat och ätande som det lätt blir för mig om jag går utanför min box. Så för egen del blir det oftast wraps, äggmuffins, påläggsrullar, salami och brieost. Men här kommer fler tips på vad man kan ta med sig på utflykten/picknicken:

  • Wraps med olika fyllningar, t ex. skinkröra, tonfiskröra eller kycklingröra
  • Äggmuffins, t ex ägg- och baconmuffins
  • Stekt ägg
  • Kokt ägg
  • Ost- och skinkrullar (eller andra påläggsrullar)
  • Paprika- och gurkstavar
  • Cocktailtomater
  • Avokado
  • Ölkorv
  • Saltgurka
  • Kassler
  • Olika ostar
  • Oliver
  • Kallskuret så som skinka, rostbiff, salami, korv
  • Zucchinisallad (istället för potatissallad)
  • Coleslaw
  • Kall västerbottenpaj (utan pajskal)
  • Varmkorv i termos
  • Olika röror, t ex skagenröra
  • Makrill i tomatsås
  • Tonfiskröra med kokt ägg
  • Kalla LCHF-pannkakor med bär
  • LCHF-smoothies
  • Jordgubbar
  • Nötter

Wrap med kycklingröra

Igår fick ni ett recept på wrap med skinkröra och idag tänkte jag att ni skulle få ytterligare ett förslag på fyllning i wrap som är utmärkt LCHF picknick- och utflyktsmat.

SAM_1089.JPG

Wrap med kycklingröra 

Wraps (2 st)
4 ägg
6 msk grädde
1 msk fiberhusk

Kycklingröra
1 hel grillad kyckling
1 röd paprika
1,5 dl creme fraiche
2 dl majonnäs
1 tsk gurkmeja
1 tsk paprikapulver
2 msk curry
Salt
Svartpeppar

Rensa kycklingen och finhacka paprika. Blanda med creme fraiche, majonnäs, gurkmeja, paprikapulver och curry. Smaka av med salt och svartpeppar. Låt röran stå och gör wrapsen. Vispa ihop ägg, grädde och fiberhusk och stek wrapsen i smör på låg-medelvärme tills de är klara. Låt svalna i kylskåp. I med röran och gärna lite krispig sallad. I denna hade jag även gurkstavar och avokado men det funkar lika bra med bara röra. För två wraps kan man halvera receptet på röran, men för min del får det gärna bli röra över, perfekt att ha i kylen och ta som ett mellanmål.

Receptet på wrapsen kommer från 56kilo.

Wrap med skinkröra

Det är sommar, semester och picknick- och utflyktstider. Jag har några favoriter att ta med mig när vi ska iväg på picknick eller utflykt. Wrap med någon god (och fet) fyllning är en av dem. Det bästa med wrap, förutom att det är smidigt och gott, är att man blir mätt och håller sig mätt länge så egentligen är det det enda man behöver ha med sig om man vill göra det enkelt för sig. I veckan har vi spenderat våra förmiddagar i solstolar och på picknickfiltar, då oftast med medhavd brunch. Bland annat denna goda och mättande wrap med skinkröra som fyllning.

LCHF wrap

Wrap med skinkröra (2 st)

Wraps
4 ägg
6 msk grädde
1 msk fiberhusk

Skinkröra
300 g naturell Philadelphia
200 g rökt skinka
1 liten purjolök
1 röd paprika
Svartpeppar

Strimla skinka och purjolök och finhacka paprika. Blanda med philadelphia och krydda med svartpeppar. Vispa ihop ägg, grädde och fiberhusk och stek wrapsen i smör på låg-medelvärme tills de är klara. Låt svalna i kylskåp. Lägg i röran och vik till wraps.

Receptet på wrapsen kommer från 56kilo.